Nu är julen här...
... och måtte den vara över snart... Shit, jag hade inte trott att det skulle bli såhär jobbigt. Jag trodde jag hade sorgen någorlunda under kontroll men ack, vad jag bedrog mig. Alla julförberedelser påminner mig om Jimmy, och tårarna vill inte sluta rinna. Men jag tror iaf att jag lyckats hålla masken inför ungarna, och det är väl huvudsaken. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag gråter nu när de lagt sig, och förhoppningsvis gör jag ifrån mig det nu så att morgondagen går bättre. Jag är ju livrädd att jag ska förstöra julen för dem, men så illa ska det väl inte behöva bli. Nej, imorrn ska vi fokusera på det positiva, skjuta sorgen åt sidan och ha en mysig jul. Så måste det bli. Så vill jag att det ska bli. Det här är bara ett tillfälligt bakslag. Nu ska jag innan jag går och lägger mig dra garnnystan till ungarnas morgon-paket, en tradition som var väldigt uppskattad av mig när jag var liten och som jag nu tänkte föra vidare till mina barn. Jag hoppas bara att de sover så de inte märker vad jag gör.
Så, god jul till alla!
Ja, nu är julaftonen över i alla fall och mysigt blev det, även om det blev småbryt och flashbacks! Jag vet hur du känner och vi ska väl även gå igenom det kommande dygnet också. Ska göra allt för att överleva, det lovar jag. Ja, du förstår vad jag menar. Stor kram och tack för en härlig jul!