Sista stickningen...

I vintras, innan jag fick Juva sa mamma till mig att jag måste få en tjej, för hon hade sett så gulliga sommarkläder man kunde sticka. Hon visade dem för mig och jag tyckte det var jättesynd att jag skulle få en pojke, vilket jag ju var helt säker på, för de var verkligen jättegulliga. Men, som alla ju vet vid det här laget visade sig Jukka-Pekka vara en tjej, och några dagar efter att mamma dött kom pappa hem till mig med två väskor. Den ena innehöll en lila kofta som mamma höll på att sticka åt sig själv, och den andra hade hon haft ett sånt schå med att gömma varje gång vi kom hem till dem. Hon hade ju nämligen börjat sticka de söta flick-kläderna till Juva, och det gjorde så fruktansvärt ont att tänka på att hon aldrig hann få dem färdiga. Men, Åsa Danielsson var en ängel och tog hem grejerna för att göra färdigt dem. Jag tror inte det var så mycket kvar, mamma hade gjort rätt mycket, men jag är VÄÄÄLDIGT tacksam mot Åsa för hennes insats. För så här fint blev det i slutändan:



Juva hann bli lite för stor egentligen, för mamma hade väl tänkt göra klart i början av sommaren, men ändå. Hon hann ju använda dem iaf...

Kommentarer:

1 Catrin:

Hur fina som helst!!!!

2 Jessica:

Men så fint! Och värdefullt till tusen. Snäll Åsa var också.

3 Gunilla:

Jag antar att du blev både glad/ledsen/stolt/rörd/tacksam över att se det färdiga verket som Majvor hållit hemligt. Tur att Åsa kunde färdigställa de fina kläderna. Juva ser underbar ut i dem! :) Något säger mig att detta är kläder ni alltid kommer att behålla...

/Gunilla

4 åsa:

härligt att få dem klara. spara och minnas. Ursh nu blev jag rörd.. Vi hörs en annan dag.

5 Storasyster:

Ja... saknar ord!

Kommentera här: