Till Åsa, min vän... =)

Herregud, det här inlägget har varit på gång i många, många veckor, men inte blivit av pga min värkande rygg. Men här kommer det iaf. Det är en hyllning till bästaste Åsa, som jag har vuxit upp med och som var min första sambo, under gymnasietiden i Sundsvall. Och lika mycket är det en hyllning till hennes mage, som nu innehåller en bäbis som är beräknad exakt två månader efter min, dvs den 17:e maj. Det är så superroligt!! :)

Så här kommer några fina bilder på våra år tillsammans, som kanske inte är så intressanta för nån annan, men det är ju tillägnat Åsa så det får gå ändå... =)





Från vår sambo-period:



Från vår Bulgarien - resa i juni - 97, första egna utlandsresan...:



Och så senare, efter studenten när Åsa flyttat till Stockholm och vi mest träffats på diverse fester... :

Tittut, Jane! :)

På min möhippa:



och slutligen, mitt bröllop:



Ser du nu Åsa, vad roligt vi har på våra möten? ;) Packa nu genast väskan och flytta hem från Stockholm så vi kan träffas lite oftare och våra barn kan leka tillsammans! Och ta med dig Jennie också! =)

♥ Kram på dig, kompis!! ♥

Kommentarer:

1 fatima (Isayah's mamma + BF i mars):

Oh vilka fina kompis bilder :D Härligt härligt!



Hoppas ryggen mår bättre <3 Då kommer jag och hjälper till med rivningen :D

2 Jennifer:

ne fan va roligt att se så gamla bilder på er :) Vad fina ni är! :D Å väldigt coolt att ni ska få barn så nära inpå nu! Ni får tvinga era ungar att bli bra vänner nu helt enkelt!



Skitaskoj med gamla bilder. Lägg in fler såna vetja!!

3 Anonym:

man tackar o bockar att man får va med på en bild :)

4 Catrin:

UNDERBART!

5 åsa:

Men min gooaste Jante, janice, huxteble,sambos, bästa vän åå allt vad jag kan tänkas ha kallat dig genom åren.. blir alldeles rörd, alla bilder berättar olika minnen som påminner mig om hur glad jag är som träffat dig i mitt liv, vi har ju haft det så roligt tillsammans! Och även om vi känner oss gamla ibland så har vi ju så många år kvar att ha roligt och njuta och busa på! Ååå en sån sak att vi nu ska bli morsor, du kan det bevisligen men jag? Passar på att Tacka för att du orkat lyssna på mig och mina "djupa" funderingar om allt vad gäller megaflytningar till att bara få skratta av sig hela den här hösten.. ja du fick ju veta först av alla, bara för att du tjatade på mig att jag MÅÅÅSTE kolla om jag det var nåt i magen.. vaddå? kan man inte bara vänta, det märks väl tillslut? Nu skriver jag inte mer här men du vet hur mycket du betytt och betyder för mig!

Kommentera här: