Tack!

Jag vill bara tacka er som skriver stöttande kommentarer, eller berättar om er egen saknad av mamma. Det ändrar ingenting, men det känns skönt i hjärtat när ni visar att ni bryr er. Vi kommer alla att behöva allt stöd vi kan få för att ta oss igenom det här. Just idag känns det omöjligt, idag är ingen bra dag och jag skulle bara vilja få försvinna en stund för jag har inte kraft nog att stå ut. Men jag vet att man inte orkar befinna sig på botten så länge, kroppen och hjärnan går in i nån form av viloläge efter ett tag och man kopplar bort alla jobbiga tankar och känslor för att orka.

Men, i alla fall, tack! Det betyder massor...

Kommentera här: