Sagor, sorg, slipdamm och sojakorv

Ja, vad säger man?. Jag tycker det är ett otroligt fascinerade program. Kanske för att det är så väldigt långt ifrån min verklighet, eller helt enkelt för att Hollywood-fruarna själva är så verklighetsfrämmande, jag vet inte... =)
Men visst är det roligt att titta på? Hur underhållande som helst, enligt min mening. Jag vet inte om jag ska skratta, gråta, bli förbannad eller bara tycka synd om dem ibland. Fast varför skulle jag tycka synd om dem, å andra sidan? De verkar ju inte direkt lida. Fast deras barn, kanske. Jag tyckte inte om när Isabel Adrian tog hål i öronen på sin ettåring som gallskrek och inte ens fick sitta i mammas famn, vilket kanske kunde ha lindrat traumat något. Inte heller är jag avundssjuk på Gunilla Perssons dotter, den stackaren piskas ju in i showbiz vare sig hon vill eller inte. Och det är ju ett rejält rabalder om det nu, efter det senaste avsnittet. Den lilla tanten är inte poppis i Svedala idag, vill jag lova. Och människan är ju helt vansinnig. Använder religion som ett verktyg att plåga sitt barn med. "Det är Jesus som har gjort att du kräks nu, för jag bad till honom förut." "Det är jättebra så får du bort slemmet ur halsen och kan sjunga bättre." Oh my God... Men jag tror faktiskt inte hon fattar vad hon gör mot den lilla stackaren, hon verkar ju själv vara uppfostrad på samma sätt och tror säkert att hon bara gör det bästa för sitt barn. Hoppas jag. Annars är hon riktigt evil och borde spärras in.


Maria Montazami är väl inte den vassaste kniven i lådan, och man skulle förmodligen få en panikattack om man tvingades föra ett samtal med henne, men det går bara inte att tycka illa om henne. Hon har ju hjärta, den kvinnan. Och hon är säkert smart på vissa sätt, det kanske är språkförbistringar som gör att hon emellanåt framstår som urbota korkad...

Men... Det finns en som jag bara inte klarar av. Barbie och Jokerns onda avkomma, kvinnan som älskar sig själv så mycket att det omöjligt kan finnas nånting kvar till nån annan. Agnes-Nicole Winter. Brr... Är hon skådespelerska? NEJ! Kan hon sjunga? DEFINITIVT INTE! Varför kan ingen berätta det för henne? Jag trodde hennes film var en parodi när de visade några snuttar ur den, och jag visste inte vart jag skulle få tag på en tillräckligt stor skämskudde när jag fattade att hon helt allvarligt var sådär sjukt dålig på att spela. Hur stod de andra skådisarna ut? De är ju värda en Oscar bara för att ha klarat av att hålla masken.
Och så slåss hon med sin kompis om vårdnaden om hunden. Hur är det möjligt? Och båda baktalar varann så mycket de bara orkar. Jag säger då det, med såna vänner...
Och det ironiska är att det är kompisen som heter "Mara", inte häxan Agnes-Nicole.
Nej, usch, bort med henne!



Men det här var väl roligt. Vad trevligt det var att få spy ur sig lite galla såhär på onsdagkvällen. =) Inte vet jag om jag mår nåt bättre av det, och jag har svårt att tänka mig att nån skulle vara intresserad av mina åsikter inom området, men det var ganska skön avkoppling efter det hårda vattengympa-passet ändå. :)
Nu ska jag ta mig en kaffe-slurk. God kväll, alla människor!