Som klippt och skuret för en skräckfilm...

Skärtorsdag 28:e mars 2013.
 
Jennilie målar påskteckningar i vardagsrummet. Hon har en pytteliten sax att klippa ut teckningarna med. Juva vill också klippa och i ett förkastligt anfall av godtrogenhet / ren idioti låter jag henne låna den pyttelilla saxen så att hon kan klippa påskteckningar som sin storasyster. Saxen är så liten och ser så vansinnigt oskyldig ut. Den ser knappt ut att kunna skada ett papper, så det kan väl inte vara någon fara. Oj, så fel man kan ha...
 
Efter bara någon minut ropar Jennilie till sina föräldrar som i godan ro dricker kaffe i köket. Strax efter kommer hon in till oss och meddelar upprört att Juva har klippt katten i örat. Jag springer in till Tubbe, som ligger i soffan och ser helt oberörd ut. Jag ser inget saxsår på något av öronen. Lättnad. Hon missade. Saxförbud införs för den lilla med omedelbar verkan, vilket hon inte alls kan förstå, trots min mycket pedagoiska förklaring om "Papper, endast papper!" Reser mig upp och kastar en blick på det stackars djuret igen. Ser hur blodet börjar pumpa från örat. Å nej! Jag bekämpar impulsen att svimma vid åsynen av blod och tar lite bomull som jag dränker in i Desivon, för att tvätta örat. Pucko! Blodet sprids överallt.
Katten får gå ut tills vidare och tröstäta tonfisk på bron.
 
Till saken hör att det är Tubbes trettonde födelsedag. Vi firar genom att strimla hans öra till paketsnöre. Grattis, liksom...
  
När han kommer in igen ruskar han på huvudet det första han gör och blodet skvätter överallt. Freddy Krueger hade varit imponerad. Jag inser att hans frenetiska tvättande kommer att fördröja läkningsprocessen, och eftersom jag vill att han ska få vara inne tar jag fram Första hjälpen-lådan.
Kent jobbar så Jennilie hjälper mig att hålla den stackars hårbollen medan jag försöker tejpa fast en kompress på örat. Det är en utmaning, för att uttrycka det milt. Det slutar med att jag får ta en bandage-bit och tejpa hej vilt så att han inte ska kunna riva av sig det. När jag är klar ser det ut som att jag har opererat fast sju öron till på honom. Men det hjälper! Han lyckas ha kvar det tillräckligt länge för att läkningen ska hinna göra sitt jobb och senare på kvällen är blodbadet avslutat och ett färskt, centimerlångt jack går att urskilja i vänster öra. Och ett till bredvid, som jag hoppas kommer från ett slagsmål och inte bevisar att lill-monstret klippte två gånger, bara för att hon hade möjlighet. Vi förundras än en gång över katternas makalösa läkkött, och gläds åt att inte behöva utsätta den ängslige lille parveln för ett veterinärbesök.
 
Frid och fröjd och no hard feelings. Tubbe mår bra och vill fortfarande vara vän med Juva. Juva vill fortsätta misshandla Tubbe, så allt är back to normal.
Bara två dagar senare kommer fröken mini-gangster in till mig och Maria i köket. Hon kommer från vardagsrummet, där Tubbe i vanlig ordning ligger i soffan.
 
"Mamma, vart är saxen?"
 
Nåja, huvudsaken är väl att jag har lärt mig en läxa och kommer att gömma alla vassa föremål under de närmsta tjugo åren...
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Storasyster:

Ja, en helt osannolik historia, minst sagt! Passande rubrik! =)

Svar: Ja, eller hur? :)
Jannice

2 Jennifer:

Haha! Mini gangstern din:D Roligt!!!

Svar: Japp. Hon är en fara för allmänheten... :)
Jannice

Kommentera här: