Konsten att pimpa en laptop

Jag köpte ett skin eller vad det nu heter till min nygamla skrivdator som jag köpte för att jag trodde den magiskt skulle skriva färdigt boken jag börjat på, av sig själv. Vilket än så länge inte har hänt men jag känner på mig att det är på gång.
I alla fall, allting blir ju roligare om man pimpar vardagen lite så jag beställde den här klisterlappen som inte var anpassad till en 13 tums skärm, utan funkar till max 15 tum men är tänkt att klippas till önskad storlek. Väldigt behändigt. 
 
Jag väntade några dagar tills inspirationen infann sig, tog fram linjalen och mätte (relativt) noga innan jag satte igång att klippa. Jag är kanske sämst i världshistorien på att klippa rakt, ungefär lika dålig som jag är på att skriva adressen rakt på ett kuvert. Det är oerhört avancerade saker som jag inte lärt mig behärska än.
Men jag är ju bara 34, jag har säkert tid på mig att lära mig.
Det blev givetvis lite knepigt klippt men vågor kan ju också vara fina. Klippningen var trots allt den lättaste delen.
 
Kent och pappa satt och kollade när jag höll på, Kent som känner frugan bidade sin tid för att han visste att han snart skulle få ta över när mitt blodtryck inte längre skulle stå pall för det förbannade pillerjobbet. Så blev det också ganska snart, jag fick ett bryt och Kent fick ta över. Han var noga och gjorde så fint som de vågiga kanterna tillät. Han till och med hämtade ett rakblad och justerade så att ingenting tog i nånstans. Prima jobb. När han var klar och datorn såg så bra ut som den kunde (med tanke på vågorna) vek jag upp skärmen bakifrån för att se hur det tog sig ut. Då upptäckte jag att skinet satt upp och ner. Naturligtvis.
Det såg jättekonstigt ut när man vek upp skärmen och ungen och apan liksom hängde upp och ner.
Inga problem för gorillan kanske men ungen lär ju inte må bra av det.
Bara för Kent att börja om.
Bättre!
Nu har vi lärt oss. Nästa skin kommer att sitta som ett korvskinn direkt. 

Kommentera här: