Gone girl
Vilken besvikelse. Liksom övriga befolkningen har jag inte undgått hypen kring boken "Gone girl" av Gillian Flynn och jag såg fram emot att få läsa ett sådant episkt verk. Formatet fick bli ljudbok, en alldeles ypperlig idé för att göra tråkiga saker så som promenader, städning, tvättvikning och annat uthärdliga och, i vissa fall, rent av snudd på njutbara. Tidigare hade jag lyssnat igenom Kristina Ohlssons deckare vilka ledde till att jag såg fram emot mina stunder med mobilen, hur tråkiga de medföljande sysslorna än tedde sig.
Sedan stod Gillian Flynn på tur, och eftersom jag troligtvis har någon form OCD och alltid är tvungen att börja med en författares debutbok för att sedan läsa resten i den ordning de skrivits, tog jag första boken "Vassa föremål". Den var sådär, inte dålig, men lite för utdragen för min smak. Det hände för lite för de många timmarna det tog att höra på hela. Nästa, "Mörka platser", var längre men också bättre. Dock fortfarande för utdragen. När jag äntligen plöjt också den var det så dags för Den Stora Finalen. Jag hade till slut gjort mig förtjänt av att höra på "Gone girl" och min förväntan var skyhög. Framför mig hade jag nu mer än 19 timmars prima öronförströelse och såg fram emot att sugas in i den spännande berättelsen.
Väldigt mycket såg jag fram emot det.
Väldigt mycket besviken blev jag.
Tanken är så god, storyn är spännande och skickligt genomtänkt. Jag imponeras stort över huvudpersonernas strategier och planer. (Vill inte säga mer för att inte spoila nåt, fast ett råd i all välmening om någon tänker läsa den: Gör det inte. Skona dig själv.)
Missförstå mig inte, Gillian Flynn är ingen dålig författare, tvärtom. Jag undrar nästan om hon inte är lite för duktig. Men det tar ju aaaaaldrig slut! Det är den segaste bok jag nånsin tagit mig igenom och det vill inte säga lite. I cirka 18 timmar tänkte jag att "snart kommer det briljanta, snart får jag min belöning, slutet kommer att vara så fantastiskt att jag ser resten av boken i ett rosa skimmer och känner mig oändligt berikad".
Nja.
Det blev aldrig bättre. Nej, det blev verkligen inte bättre. Jag fattar ingenting. Hur kan den ha blivit så populär? Det är ett mysterium, det är vad det är. Jag får fan ångest på riktigt när jag tänker på de där många plågsamma timmarna. Usch. Funderar på om jag ska se filmen för att kolla om intrigen blir mer uthärdlig i det kortare formatet. Nackdelen är förstås att äcklige Ben Affleck gör huvudrollen och det vet jag inte heller om jag pallar. Vi får se om jag ser, helt enkelt.