Inte världens bästa mamma...
Idag tänkte jag för en stund sluta vara en stressad, grinig och trött mamma och istället leka käck, pedagogisk tomtebo-mamma som gör lite julgodis med äppelkindade barn, vars ögon förväntansfullt tindrar som adventsbelysningen alla andra har satt upp.
Dock har inte tomtebo-mamman ögon i nacken och när hon drog ut knäck-kastrullen på yttersta spisplattan för att bara snabbt kontrollera om smeten verkligen var så bränd som den luktade kom den minsta äppelkindade som en virvelvind från ingenstans och tog tag i den del av termometern som hängde utanför. Efter en kort dragkamp som mot alla odds vanns av den lilla for termometern iväg och sprätte skållhet knäck-smet över mammans hand. Den pedagogiska modern flög också hon all världens väg och den inte fullt så sansade versionen skrek och svor, vilket såklart skrämde övriga medverkande i dramat. Den lilla började gråta förtvivlat och när mamman tittade på henne såg hon till sin förskräckelse att barnet var alldeles brunt i munnen. HUR hade hon kunnat få i sig av knäcken? Skräckslaget sköljdes den lilla munnen med vatten och sen blev det en tripp till vårdcentralen med två barn medan morfarn fick rycka ut till den tredje.
På vårdcentralen hittades ingenting som tydde på brännskador och den konfunderade mamman blev ännu mer förvirrad. Hon tyckte ju redan att barnet som förmodat ätit kokande knäck borde ha gråtit betydligt mer och längre. Till slut säger så storasystern:
- Men mamma, visst åt hon choklad från chokladkalendern innan det där hände?
Mamman ser plötsligt allting klart och hon skäms. Oj, vad hon skäms… Det är inget fel på den lilla. Hon grät enbart för att hon blev rädd. Det var choklad hon hade i munnen. Choklad som mamman hysteriskt rev ut och försökte skölja bort alla spår av.
Hon ber om ursäkt till den väldigt förstående sköterskan, pappan som av oro för sin dotter kommit efter till vårdcentralen åker tillbaka till jobbet och mamman tar med sig barnen hem igen. Hem till en bränd knäck-smet som sitter cementerad i kastrullen och som tillsammans med en brännblåsa på mammans tumme som är nästan större än tummen själv blev resultatet av dagens insats. Vi får hoppas på bättre lycka nästa gång.
Och då tänker jag inte göra mig till. Då tänker jag vara stressad, grinig och trött. Jag tänker vara mig själv.
Jag tror det är bäst så.