Måndagar hatar mig
Förra måndagen: Jag kliver ner från bron och ena foten landar på en IKEA-mugg. Muggen var inte den som gav vika.
Den här måndagen (Alltså igår): Jag åker till vårdcentralen och får foten lindad. Efter en veckas smärta i varierande grad har jag kommit fram till att det nog blev en liten stukning i alla fall. Jag får höra att jag inte borde ha hoppat studsmatta i helgen. Men vadå, jag var less på att inte kunna röra mig och det gjorde inte ont förrän efteråt.
Med lindad fot stapplar jag ut till bilen. Jag har Forden för Kent och Juva har ombesiktat BMW:n. När jag lagt i backen för att åka kommer Maria ut från vårdcentralen så jag stänger av bilen igen och går ut för att prata med henne. När vi stått en stund hör vi ett "bang" och jag vänder mig om till synen av Forden som är väldigt otillbörligt närgången mot en bil på väg ut från parkeringen. Den stackars tanten i den röda Mazdan har plötsligt en dragkrok intryckt i förardörren. Jag skulle kunna sätta mitt liv på att hon inte hade väntat sig det. Jag tycker det var ett väldigt konstigt infall av bilen att först efter flera minuter bestämma sig för att hoppa på den stackars Mazdan.
La jag i friläge när jag stängde av bilen? Jag vet inte, men det behöver faktiskt inte ha varit så. Jag har märkt att Forden gärna rullar iväg bakåt fast det är en växel i. Den är väldigt ouppfostrad, sådär skulle aldrig BMW:n bete sig.
Det blev i alla fall inga personskador vilket väl får sägas vara det viktigaste. Och vi har löst det med försäkringsbolagen. Vi får betala självrisken och Kents bonus åker ner två steg i två år. Det gick rätt bra ändå, i det stora hela.
Har jag lärt mig nåt? Jajemen, jag kommer nästan säkert att använda handbromsen mer i framtiden. Kanske.
(Måndag hela veckan? Nej, tack.)