Sagor, sorg, slipdamm och sojakorv

Jag ligger på golvet och leker med Baileys när Juva kommer och sätter sig på min rygg. Det är helt självklart för henne att jag finns där endast i syfte att avlasta hennes små ben och medan hon gör sitt bästa för att dela min rygg i så många delar som möjligt passar hon på att förolämpa mig:

 

"Mamma, du är en ko."

 

"Tack för det gumman."

 

"Du ser ut som en ko."

 

"Tack igen."

 

Så ser hon sitt uppdrag som slutfört och avrundar genom att kliva på mitt hår och sparka mig i huvudet när hon osmidigt kliver av och lämnar mig med potentiellt

för-alltid-skadat självförtroende.

 

Det är mysigt med barn.

 

Verkligen.