Jag sufflerar
Kent beklagar sig över att han blivit förkyld och går in i en detaljerad beskrivning av hur svårt det var för honom att sova igår när han var ute och jobbade.
Jag hjälper honom att fylla i lite under berättelsen:
KENT: "Fan, vad jobbigt det var att sova igår."
JAG (väldigt medkännande): "Ja, jag förstår det gubben..."
KENT: "Alldeles täppt i näsan och så rann det..."
JAG: "Tårarna?"
KENT: "Tur jag hade..."
JAG: "Kort på mig?"
KENT: "Nässpray! Fan, vad trött jag blir på dig..."
Jag förstår inte. Här försöker man hjälpa till som en god hustru och så får man bara skäll tillbaka. Otack är sannerligen världens lön...