Juva väntar på pappa

Jeanette var hemma förra helgen och självklart ville ungarna träffa moster så mycket de kunde. På lördag eftermiddag gick de dit men det dröjde inte så länge innan Juva ville hem så jag gick och hämtade henne. Efter nån timme hemma ville hon dock dit igen så Kent skjutsade upp henne. Eventuellt hade de då där i bilen ett samtal som Kent glömde bort och i så fall kan jag tänka mig att det lät nånting så här:
 
"Pappa, när jag vill hem så känner väl du på dig det och kommer och hämtar mig?"
"Självklart gumman. Jag slänger mig i bilen så fort du får hemlängtan."
 
Hon hann nämligen inte vara där så länge innan hon förkunnade för Jeanette att hon skulle åka hem. Så gick hon och satte sig på bron för att vänta på pappa. Jeanette trodde att hon bett nån annan ringa efter pappa men förstod till slut att så inte var fallet. Jag fick ett mms av Jeanette där hon skrev att Juva satt och väntade på pappa illustrerat av den här bilden: 
Eftersom det nu faktiskt inte var någon som ringt efter pappa slutade det med att den lilla stackaren följde med Jim när han gick hem. Vid hemkomsten var hon ordentligt upprörd och pappan fick sig en redig utskällning. Jag vet inte hur många gånger hon anklagande upprepade: "Du hämtade inte mig." Ett dygn senare kom det fortfarande upp. "Du hämtade inte mig."
Lilla hjärtat, vad har hon fått för men av den här upplevelsen tro?
 
Det är verkligen inte lätt att vara förälder, när man kan försumma de små liven utan att ens vara medveten om det...
 

Kommentera här: