Sagor, sorg, slipdamm och sojakorv

Jag har sagt det förut och jag tänker säga det igen: Jag hatar hösten. Den är mörk, dyster, kall och helt enkelt vidrig. Jag är inte gjord för den här årstiden. Nu kommer jag att frysa konstant, både inomhus och utomhus tills kroppen har ställt om sig till vintertid. Det är hemskt! Och oktober är den allra, allra värsta månaderna. Alla de övriga elva månaderna har positiva eller åtminstone förmildrande egenskaper.

Nummer tio i ordningen har det INTE.

Såhär ser jag på månaderna: 

 

JANUARI: Det vänder och går åt rätt. Visst, det är kallt och jävligt, men man vet att man går mot ljusare, varmare tider och kan därmed stå ut med kylan och mörkret ett tag till.

 

FEBRUARI: Den är kort. Min mormor gillade inte februari, hon påstod att det alltid hände tråkiga saker i februari. Hon hade säkert rätt, men det finns i alla fall minst två dagar färre utrymme för tråkiga saker.

 

MARS: Med lite god vilja kan man säga att det börjar bli vår. Jag har massor av god vilja den tiden på året.

 

APRIL: Våren är ett faktum! Say no more.

 

MAJ: Livet återvänder i sällskap med ljuset och hoppet.

 

JUNI: Troligtvis svär man mer än nån annan månad på året över sommarvärmen som aldrig kommer, men det är fortfarande sommar i kalendern. Och det är det som räknas.

 

JULI: Det hörs till och med på namnet vilken vacker månad det här är. JUUULIII, som en symfoni i munnen.

 

AUGUSTI: Här börjar höstdepressionen göra sig påmind, men jag brukar ha semester i augusti och med lite tur är det fortfarande varmt och somrigt.

 

SEPTEMBER: Är egentligen lika avskyvärd som oktober, men eftersom jag fyller år då kan jag inte hata den riktigt lika helhjärtat. Fast kom igen, hur kul är det egentligen att fylla år nuförtiden?

Men ändå, jag får inte hata den.

 

OKTOBER: ‰¶≠‡∞Œµ§ß¦ΦΨ

NOVEMBER: Den förhatliga hösten är över och man kan börja planera för jul. Och alla vet ju vad som händer efter jul och nyår: Januari! Nytt år, nytt ljus, nytt hopp.

 

DECEMBER: Fullt fokus på julklappar och förberedelser. Och Lucia. Stressen blir ofta massiv och vips, har månaden nästan gått och man kan avrunda med lite långledighet. Slutet gott, allting gott, ge mig vår.

 

PS. Så fort jag kan tänker jag börja tillbringa alla kalla månader utomlands.

Senast när jag blir pensionär. Det är mitt mål. DS.