Sagor, sorg, slipdamm och sojakorv

Ja, det är lite fullt upp nu. Jag har ju som tidigare nämnts dragit igång mitt företag och strax efter att det var klart blev jag uppsagd från jobbet. Helt utan egen förskyllan, kan tilläggas, så ingen tror att jag blir sparkad för att jag inte kan bete mig som folk eller är för dålig på det jag håller på med. =) Snarare handlar det om kostnadsbesparingar och annat som vi inte ska ta upp här.

Det leder i vilket fall som helst till att jag har två månader på mig att få sån fart på företaget att jag kan försörja mig på det. Det fina i kråksången är nämligen att jag inte får stämpla när jag har företag. Inte heller kan jag få starta eget-bidrag eftersom jag redan kört igång firman. Moment 22 deluxe. No pressure, liksom.

Så, det är bara att hoppas att kunderna kommer strömmande lite kvickt, att det blir klart med bokutgivning så jag kan komma vidare med det, samt att jag kan börja fota mot betalning.

 

Hur känns det då det här? Tja, om vi bortser från den fullständigt nervförstörande oron för ekonomin känns det helt fan-fucking-tastiskt. Blotta tanken att få vara min egen chef, jobba för mig själv och dessutom ha tid att verkligen satsa på mitt skrivande och lära mig fotograferandet ordentligt, det känns helt osannolikt bra. Jag får försöka se det här som min möjlighet att satsa på min dröm istället för att deppa ihop i ångest och oro över att förlora jobbet.

Nu är det inredning av kontoret som gäller och idag ska jag jobba med en panik-kund jag fick här i veckan. Samt redigera bort 10 000 tecken i en novell så jag kan skicka in den med förhoppningen att komma med i en skräcknovellantologi.