Mello
Tänkte blogga lite om kvällens Melodifestival medan jag tittar. Jag kan behöva varva redigeringen med något mer inspirerande.
1. Midnight Boy: 80-talet lever i allra högsta grad. Är det Christer Sandelin som gör comeback eller bara hans lillebror? Sjukt likt i vilket fall som helst.
2. Caroline Wennergren: Nu hamnade vi istället på en rökig bar på tjugotalet. Kanske inte nån hit, men bruden är cool. Jag skulle lätt kunna se den som nästa Bond-låt.
3. JTR: Har inget att säga, jag råkade koppla bort.
4. Hasse Andersson: MIN Hasse! Jag var så kär i honom när jag var liten. Det jag känner för Kent idag kommer inte i närheten av det. När jag under en semester vaknade i bilen och mamma och pappa berättade att vi åkt genom Skåne UTAN ATT HÄLSA PÅ HASSE var det nära att jag adopterade bort mig själv. Jag förstod verkligen inte hur de kunde göra så mot mig och jag tror inte jag förlät dem förrän i vuxen ålder.
Ikväll då? Ja, jag har kanske lite svårt att se MIster Kvinnaböske vinna Eurovision med den klämkäcka visan, men jag kommer inte att säga nånting negativt om min Hasse. Ain´t gonna happen.
5. Dinah Nah : Lite mera Eurovision var det här, ja. Party party. Alla "La-la-la" kan förvisso bli enerverande i längden, men man överlever det. Rosa hår har hon också, skicka iväg na till Friends Arena bara.
6. Annika Herlitz : Dravel, nej tack. Hur många menlösa ballader kan en Melodifestival egentligen skaka fram? Bra röst men det räcker ju inte.
7. Måns Zelmerlöv. Låter inte Aviciis senaste ganska exakt så där i början? Eller blandar jag ihop nåt? Jaja, skitsamma, det är rätt bra faktiskt. Och den tecknade gubben med paraply var ju gullig också. Här måste vi väl ha kvällens andra vinnare. Trodde aldrig jag skulle hålla på Måns Zelmerlöv, men jo, så är dessvärre.
(Sorry Hasse.)
Och så avrundar vi med kvällens största och troligtvis viktigaste fråga:
Vad i helvete har Sanna gjort med håret??