Overkligt
Jag är klar. Jag har precis skrivit färdigt min första bok. Eller, mitt första manus som förhoppningsvis blir till en bok nån dag. Det känns jättekonstigt. Jag är så glad, så lättad, så odrägligt nöjd med mig själv. Jag gjorde det. Hur många gånger har jag varit säker på att det inte skulle bli nån bok? Att det bara skulle vara ett hopplöst evighetsprojekt utan slut? Jag har saknat tiden och strukturen för att verkligen kunna sy ihop det. Trodde jag. Men sen bestämde jag mig för att nu under julledigheten bli färdig. Boken skulle vara klar innan jag börjar jobba igen. Och nu är den det. Imorgon går jag tillbaka till jobbet och lämnar 25 färdigskrivna kapitel hemma. Jag kan inte tro det. Ett steg till är taget på vägen till drömmen. Nu återstår "bara" redigering innan jag kan sätta igång att prångla ut den till förlag och förbereda mig på refuseringarna som är ofrånkomliga för alla utom några få promille av de aspirerande författare som försöker få sina alster antagna.
Det kommer att göra ont att bli nekad, att få höra att jag inte är bra nog, men jag kommer inte att ge upp. Nuförtiden finns det väldigt bra möjligheter till egenutgivning, så det är plan B.
Men den dagen, den sorgen. Nu ska jag först ägna mig åt en stunds overklig eufori.
Men den dagen, den sorgen. Nu ska jag först ägna mig åt en stunds overklig eufori.
Jag är klar.
Shit, jag gjorde det.
Shit, jag gjorde det.
Visste att den här dagen skulle komma! Njut av att boken är klar efter allt slit! Nu är det "bara" utgivningen kvar. Men om förlagen är smarta så ser de hur duktig du är och knyter dig till sig fortare än kvickt! :)