Tradera-beroende...

Nu har jag fått sluta titta på Tradera, det går ju inte. Man skulle kunna köpa hur mycket som helst. Det finns två saker jag har brukat köpa därifrån: böcker till mig själv och kläder till ungarna, och då främst byxor till Jennilie som växer som ett stressat äppelträd. På Tradera har jag fått dem mycket billigare än i affärerna, fast de är helt nya. Kanon! Och vad upptäckte jag för ett tag sen, om inte bäbis-kläderna!!! Ojojoj, säger jag bara... Inte Kents bästa drag, kanske, när han nämnde det för mig. Det var faktiskt han som planterade tanken i mig. Jag skulle tro att han ångrar sig vid det här laget... =) Dock har jag som sagt tagit en paus nu, men titta bara vilka gulligheter jag har fyndat. Inte alls dyrt och det mesta är helt nytt också...

Äntligen!

I morse fick Kneta äntligen vad han förtjänade; två sparkar i huvudet... =)  =) Fast det där lät ju brutalt, t om för att vara jag. Jag hoppas ingen missförstår och tror att jag verkligen tycker att han förtjänar att bli sparkad i huvudet, för det gör ju naturligtvis inte, hur mycket han än kan reta mig... =)
Men, Jukka-Pekka har ju som sagt varit lite tjurig med det där och inte gärna velat ge sig tillkänna inför sin far. Fast nu i morse när vi låg i sängen tog Kent stor-labben och skakade om magen lite och frågade om h*n var vaken. Sen la han dit huvudet, och efter några sekunder kom det en rejäl spark, snart följd av en till som hamnade rätt i örat =) Det var jätteroligt... ♥

Igår var jag i Sundsvall och efter uträttat ärende hämtade jag upp Jennifer och så gjorde vi en shoppingtur i Birsta. Det var ganska längesen jag var där, så det var mycket som skulle handlas och vi stressade runt, runt. Det var ohyggligt jobbigt, kroppen orkar inte riktigt på samma sätt nu för tiden. Det värkte överallt och jag hade svårt att gå. Men roligt var det! Och min älskade, dråpliga systerdotter drog ett citat som jag fann omåttligt underhållande. När jag skulle backa ut från Ica Maxi frågade jag henne om vi skulle kolla hur många jag kunde köra över i samma vända, och då sa hon: "Ja, man kan ju skylla på allt när man är gravid". Ja, eller hur, Lillan? Eller så kan man ju bara skylla på graviditeten, helt enkelt... =) Tänk vad fel det kan bli när hon öppnar munnen... Säkert ingen fler än jag som tyckte det var kul, men jag fick ju skratta lite iaf... :)

Kalla mig Hippo-Clown...

I morse kände jag mig om möjligt ännu mer smidig och glamorös än vanligt. Jag skulle gå ut och sätta i motorvärmaren i bilen, det var ca 12 grader kallt eller nåt sånt och jag hade glömt att ändra larmet på mobilen så den ringde lite för sent för att vi skulle hinna gå på skolan som vi brukar göra. Så, ut i långkalsonger, jacka, vantar och så Kents rejäla vinterskor i storlek 43. Själv har jag 37, men det är så lättsamt att bara sticka ner fötterna i hans bauto-dojor när jag ska ut till tvättstugan eller nåt sånt. Har ju lite jobbigt att böja mig ner nu för tiden, så lättsamt är lika med populärt!
Jag satte i motorvärmaren och sen skulle jag gå vidare till tvättstugan för att hämta mina älskade fleece-byxor att sätta över långkalsongerna för att minimera köld-upplevelsen. Och naturligtvis orkade inte min tunga flodhäst-kropp lyfta fötterna tillräckligt högt, så jag snubblade handlöst över motorvärmarkabeln och lyckades tappa bägge bauta-dojorna. Vet ni hur kallt det är att stå i bara strumporna direkt i snön? Det vet jag numera. Jag önskar att jag inte visste det för jag fryser fortfarande. Och inte hamnade skockorna i närheten heller, utan jag fick kliva runt lite innan jag hade fått i båda fötterna i de stora sko-donen. Och sen hade jag ju snö i skorna och genomblöta strumpor. Jag trodde hela kroppen skulle domna innan jag hade kommit mig in i tvättstugan och sen tillbaka till huset. Det var kallt, alltså. Det var riktigt, riktigt kallt. Och jag hoppas bara innerligt att ingen människa såg min lilla uppvisning...