Kära blogg

Du tror nog att jag övergett dig för gott, att jag lämnat dig till förmån för andra medier. Du kanske misstänker att jag fått hybris till följd av min första utgivna bok och inte längre har tid med dig,
men låt mig försäkra dig att så icke är fallet.
Kära blogg, jag hade inget hellre önskat än att få fylla dig med regelbundna uppdateringar om mitt nyfunna författarliv och dess äventyr och vedermödor, och därtill komplettera med nya fotografiska färdigheter samt ett stilla familjeliv. Det hade varit guld värt att få göra det.
 
Men det blev inte så. Istället har det gångna året, med start två veckor efter utgivningen av "Genom paradiset av en spikmatta" handlat om en sak, och den saken endast. Eller, rättare sagt, en person.
En av de viktigaste, nämligen den här lilla människan:
Vår Juva, som den tionde maj ifjol diagnosticerades med Akut lymfatisk leukemi, efter sju månaders oro till följd av diffusa, oförklarliga sjukdomssymptom.
Året som gått har varit otroligt tufft och vi har fortfarande ett och ett halvt år kvar av behandlingen, men hon har svarat bra på den och är på god väg mot ett tillfrisknande.
 
För den som vill läsa mer om våra upplevelser under den här tiden finns jag sedan i mitten av februari på Barncancerfonden som gästbloggare, där jag berättar om hela resan. Länk till mina inlägg här.
Juva har också en Facebookgrupp som startades av en familjemedlem för att stötta oss och där jag uppdaterar regelbundet.
 
Livet just nu är mycket av en kamp, men vi ska klara av det här också. Tillsammans, och med stöd av alla runt omkring, ska vi ta vår krigarprinsessa igenom detta helvete. Det bara ska vi. ♥
Kära blogg, jag är tillbaka.
 
Spara

Ett Icke Turkiet-inlägg

Jag sticker emellan med ett annat inlägg mitt i Bodrum-redovisningen. För ni vet ju att det är läge att fira. Inte? Nähä, då får jag väl ta och meddela att
 
OKTOBER ÄR SLUT!!!
 
Den månad jag hyser så obarmhärtigt illasinnade känslor mot är äntligen över för den här gången. Jag fattar inte, vi var borta de två första veckorna och lik förbannat var det minst fyra veckor oktober kvar när vi kom hem. Men nu, nu har vi stegat in i november och därmed tagit ett kliv närmare frälsningen. (a.k.a. Våren.)
 
I lördags köpte jag ett nytt kamerahus med medföljande macroobjektiv och igår testade jag den med en liten Juva-kasta-löv-session. Det blev skapliga bilder men jag har en hel del att lära mig om kameran
så bättre ska det bli. =)