Just nu

Ja, det är lite fullt upp nu. Jag har ju som tidigare nämnts dragit igång mitt företag och strax efter att det var klart blev jag uppsagd från jobbet. Helt utan egen förskyllan, kan tilläggas, så ingen tror att jag blir sparkad för att jag inte kan bete mig som folk eller är för dålig på det jag håller på med. =) Snarare handlar det om kostnadsbesparingar och annat som vi inte ska ta upp här.
Det leder i vilket fall som helst till att jag har två månader på mig att få sån fart på företaget att jag kan försörja mig på det. Det fina i kråksången är nämligen att jag inte får stämpla när jag har företag. Inte heller kan jag få starta eget-bidrag eftersom jag redan kört igång firman. Moment 22 deluxe. No pressure, liksom.
Så, det är bara att hoppas att kunderna kommer strömmande lite kvickt, att det blir klart med bokutgivning så jag kan komma vidare med det, samt att jag kan börja fota mot betalning.
 
Hur känns det då det här? Tja, om vi bortser från den fullständigt nervförstörande oron för ekonomin känns det helt fan-fucking-tastiskt. Blotta tanken att få vara min egen chef, jobba för mig själv och dessutom ha tid att verkligen satsa på mitt skrivande och lära mig fotograferandet ordentligt, det känns helt osannolikt bra. Jag får försöka se det här som min möjlighet att satsa på min dröm istället för att deppa ihop i ångest och oro över att förlora jobbet.
Nu är det inredning av kontoret som gäller och idag ska jag jobba med en panik-kund jag fick här i veckan. Samt redigera bort 10 000 tecken i en novell så jag kan skicka in den med förhoppningen att komma med i en skräcknovellantologi.
Kontoret börjar bli klart. Längst in ska jag försöka få till en ministudio så jag kan fota inomhusbilder.
Det kan nog bli spännande, det här... =)
 

Mr Marabou

Micke kom på jobbet igår och lyste upp min dag med en jätterolig historia som var obehagligt nära att skölja bort mascaran från mina ögon.
 
Tänk dig följande scenario:
 
Du säljer en bil. Två främlingar kommer för att hämta bilen och göra rätt för sig. Eftersom du är en trevlig prick frågar du främlingarna om de vill ha lite kaffe från din nya kaffemaskin. De är inte kaffesugna så de tackar nej men så får de syn på kapslarna med Marabou-choklad som du köpt hem, och deras ögon lyser upp. En sådan vill de gärna testa! Självklart säger du och gör glad i hågen i ordning varm choklad till dina gäster, som efter att de fått sina koppar smakar lite och artigt förkunnar att det var väldigt gott. Själv tittar lite du lite diskret undrande ner på innehållet i deras koppar och säger att det ser väldigt ljust ut. Kanske måste det röras runt lite föreslår du, varpå du ger de två en varsin sked. Främlingarna rör lydigt i sina koppar, dricker upp, tackar för sig och åker iväg med den nyköpta bilen. 
 
En stund efter att du blivit ensam blir du själv sugen på en kopp Marabou så du tar dig en egen kopp att avnjuta. Väldigt, väldigt ljus Marabou avnjuter du. Faktiskt bara skummigt vit. Som smakar extremt mycket mjölk. Du är verkligen inte imponerad av Marabou i Tassimo-tappning. Visst är det gott, men mycket till chokladsmak är det sannerligen inte och du dricker inte mer än halva koppen.
Så ser du dig omkring bland kapslarna.
Vänta lite. Varför är det två sorters kapslar? En vit och blå och en som det står Marabou på.
 
Ojdå.
 
Man skulle nog köra båda kapslarna för att få till den perfekta chokladen. Hoppsan. Du inser nu att du har bjudit två trevliga främlingar på varm mjölk. Och dessutom gett dem skedar att röra i den varma mjölken med, samtidigt som de väluppfostrat talar om hur gott det är.
Du skyndar dig att skicka ett sms där du erkänner ditt misstag. Bättre det än att kanske bli omtalad som "Dåren som bjuder på varm mjölk". Senare åker du till ditt jobb och berättar hela historien för din kollega som skrattar hysteriskt resten av dagen. När hon kan prata igen ber hon om lov att skriva ett blogginlägg så fler kan roas av din blunder, och du ger nådigt ditt tillstånd.
Du som hädanefter går under namnet "Marabou".