Kanske ett par citat innan jag går och lägger mig...?

Är ju jättedålig på att blogga igen. Det är tråkigt tycker jag själv men jag kommer ändå inte riktigt till skott. Men, alla har väl vant sig vid mina blogg-berg-och-dal-banor vid det här laget.
Det går upp och det går ner...

Här kommer iaf två grejer som jag tyckte kunde vara kul att spara i minnesbanken
(dvs bloggen eftersom kapaciteten i hjärnan är så låg..):


Häromkvällen...

Jennilie: - Tjat tjat frågor frågor frågor om allt och ingenting i en hel evinnerlighet...
Kent, till slut: - Gud, vad du är frågvis idag!
Jennilie: - Vad är frågvis??
Hmmm...


Och så Kents underfundighet när jag varit i Sundsvall i fredags och han kollar igenom hur mycket pengar jag har gjort av med, och naturligtvis finner summan alldeles för hög (2400 kr) och gnäller och tycker att det är förskräckligt. Jag säger som vanligt att jag inte tyckte jag handlade så jättemycket, men då förklarar min förståndige man snällt för mig att:
"Många bäckar små blir 2400"...
Jag höll på att skratta ihjäl mig och sen ringde jag genast till Svenska akademin och berättade för dem att ett nytt talesätt sett dagens ljus... =)  =)

Vecka 5 och första målet nått...

Japp, det var det. De första sex kilona är borta och jag fick skriva in ett nytt mål på Viktklubb efter fem veckor istället för tio som det var tänkt. Jag skrev in fyra kilo först, men tyckte att jag då fick äta för många kalorier så jag ändrade till fem. =)
Snacka om att man ändrar tankesätt efter ett tag...
Jag trodde faktiskt att jag skulle ha gått upp den här veckan, men istället blev det 1,4 kg ner och det känns mer än lovligt skönt, kan jag lova. Fast jag känner mig inte just nåt smalare, även fast jag får igen jeans jag aldrig kunnat ha och så. Men det är väl bra, då kämpar man ju vidare istället för att nöja sig med nåt halvskapligt. Jag skulle bara ha behövt vara lite spänstigare och kanske träna mer, det enda jag gör är ju promenerar, och inte särskilt mycket heller. Men det kommer kanske så småningom...
Jag är nu nere på bröllops-vikt, så jag funderar på att ta på mig brudklänningen nån dag och skrämma ihjäl Kent när han kommer hem... =) =)

Ännu fler tråkigheter... :(

Igår var en sorglig dag. Igen. En till av våra närmsta grannar hittades död och det känns jättejobbigt. Hon var en pigg och alert dam på blott 68 år och plötsligt finns hon inte mer. Jag fattar ingenting. Jag och ungarna träffade henne nästan dagligen på våra promenader för hon var ofta ute med hunden, och Jennilie brukar alltid tjata på somrarna om att få gå dit, vilket hon ofta gjorde. Och nu är det bara slut. Varför????
Jag tycker det är helt ofattbart sorgligt och jag lider med hennes dotter och resten av familjen.

Vila i frid, Sickan! Vi kommer att sakna dig...