Fotboll och noll kondis

Jennilie hade fotbollsavslutning i onsdags. Det avrundades med en match mot föräldrarna. Kent spelade förra gången, nu var det min tur. 
Att säga att jag har dålig kondis är att komma med en grov underdrift. Jag var redo att mörda tränarna redan vid uppvärmningen och smet till och med undan sista varvet. Så spelade jag första halvlek och sen tvingade jag Kent att spela andra medan jag återhämtade mig. Med knall-lila ansikte, väsande andetag, blodsmak i munnen och ett sträckt lår. Hur pinsam är jag, liksom? Tur att ungarna inte är stora nog att skämmas över sin mamma än. 
 
Jag kan nästan lova att Gloria, flodhästen i "Madagaskar" hade varit smidigare på planen än jag var.
 
Fast om man ska se det från den ljusa sidan var det säkert bra att jag stod över andra halvlek. Jag är nämligen inte klok. Mina fötter klipper all kommunikation med hjärnan när de får vittring på en boll. Det har alltid varit så, jag kan inte riktigt kontrollera det. Jag drämmer till med all kraft (tur den är ganska ringa) och bara hoppas att det inte står nån vettskrämd åttaåring i vägen. 
 
Dagen efter hade jag ont i heela kroppen. Jag har beställt ett motionsband och ja, jag tänker fan i mig använda det också. Såhär kan jag inte ha det. Men, det var rätt kul faktiskt. Mellan hyperventileringarna.
Och de fick supergulliga pokaler:
 
 
Ett stort tack till Alby FF och framför allt till L-G och Anna som har varit suveräna tränare. Vi hoppas på repris nästa år! 
 
 
 
 

VM i moderskap

Grattis, jag vann!
 
Jennilie åt hos en kompis idag. Pappa kom till oss när vi skulle äta. Jag värmde pannkaka till Juva, sen värmde jag Joels nachotallrik. När den var klar ställde jag in Kents tallrik, gav honom den när den var värmd och ställde in min. Pappa åkte och Kent, Juva och jag åt i köket medan Joel satt i vardagsrummet. En liten stund efter att vi ätit färdigt kommer Joel in i köket och frågar förtvivlat: "När kommer min nachotallrik?"
Jag glömde alltså bort att ge honom hans mat. Nytt rekord till och med för mig...