Träbröllop

Fem år. Hela fem år har gått sen Kneta och jag gängade oss på Öhn. Allvarligt, vad händer med tiden? Det känns ju knappt som att bröllopet är färdigplanerat och så har det redan gått så lång tid. Det är skrämmande...
Femårsdagen hade jag i alla fall bestämt att vi skulle fira, sådär som vi aldrig har gjort hittills. Jag tror vi åt på restaurang i Ånge en gång bara vi två, det var troligtvis det första året, men sen har det inte varit mer än så. Förutom Kents osedvanligt romantiska ryck förra året förstås, det var ju inte fel. =) Och mer behövs inte, fastän jag egentligen tycker att allt som kan firas SKA firas för att uppväga alla tråkigheter som råder i världen. Men men, det får bli senare, det är inte fel att fira med barnen vi skapat i hemmet vi byggt upp tillsammans heller. =) 
 
Fast den här gången är det alltså fem år, det känns väl ändå lite som en milstolpe? Jag tyckte det i alla fall, så jag bestämde mig för att i år ska vi minsann fixa barnvakt och bo på hotell. Att dagen dessutom infaller på en fredag gjorde ju inte saken sämre, då var det så gott som klart.
Trodde jag.
Sen kom verkligheten ifatt och Kent insåg att han har jobbhelg. Jahaja. Han jobbar ikväll, imorgon och på söndag. Men dåså. Jag surade litegrann, mest för surandets skull, men jag har faktiskt ingen anledning att gnälla. Vi är såvitt vi vet friska, vill fortfarande vara gifta med varandra och har bra jobb som kan sätta käppar i de romantiska hjulen. Det är värt betydligt mer än en hotellnatt. Om det är värt mer än hotellfrukost kan diskuteras, men det låter jag bli att fundera på... ;)
 
Så... Fram med fredagsmyset ungar, här ska firas bröllopsdag! =)