Kent - the holy man

Kent tror att han har lugnande händer, för varje gång Jukka-Pekka kör ett race i magen och Kent lägger händerna på för att känna så blir det helt stilla. Och jag börjar fundera på vad han egentligen gör alla dessa timmar när han är "på jobbet". Är det verkligen så mycket att göra eller går han i smyg på en healing-kurs hos Runar? Och när på den kursen kommer de isf till delen när händerna kan lindra smärta? Jag tycker att han borde snabbspola fram till den delen så jag skulle kunna ha nån nytta av honom...


Är ekvationen så här, månntro : 
 
          =

 ?

Sjukskriven...

Idag börjar min sjukskrivning. Ryggen är helt låst upptill och jag kan verkligen inte jobba längre. Kan inte sitta, vilket onekligen gör det ganska besvärligt med ett skrivbordsjobb. Det känns superskönt. Väldigt, väldigt konstigt och jag hade hellre mått bra och fått jobba på. Men, nu är det som det är och går det inte så går det inte. Och den djävulska smärtan jag får påverkar dessutom andningen som är nog jobbig ändå, så det har varit många sömnlösa nätter. Nu ska jag vila. Stackars Jukka-Pekka och jag ska bara ta hand om oss ett tag och må bra. Det är prio ett nu. Typ. :)

Till Åsa, min vän... =)

Herregud, det här inlägget har varit på gång i många, många veckor, men inte blivit av pga min värkande rygg. Men här kommer det iaf. Det är en hyllning till bästaste Åsa, som jag har vuxit upp med och som var min första sambo, under gymnasietiden i Sundsvall. Och lika mycket är det en hyllning till hennes mage, som nu innehåller en bäbis som är beräknad exakt två månader efter min, dvs den 17:e maj. Det är så superroligt!! :)

Så här kommer några fina bilder på våra år tillsammans, som kanske inte är så intressanta för nån annan, men det är ju tillägnat Åsa så det får gå ändå... =)





Från vår sambo-period:



Från vår Bulgarien - resa i juni - 97, första egna utlandsresan...:



Och så senare, efter studenten när Åsa flyttat till Stockholm och vi mest träffats på diverse fester... :

Tittut, Jane! :)

På min möhippa:



och slutligen, mitt bröllop:



Ser du nu Åsa, vad roligt vi har på våra möten? ;) Packa nu genast väskan och flytta hem från Stockholm så vi kan träffas lite oftare och våra barn kan leka tillsammans! Och ta med dig Jennie också! =)

♥ Kram på dig, kompis!! ♥