Träbröllop

Fem år. Hela fem år har gått sen Kneta och jag gängade oss på Öhn. Allvarligt, vad händer med tiden? Det känns ju knappt som att bröllopet är färdigplanerat och så har det redan gått så lång tid. Det är skrämmande...
Femårsdagen hade jag i alla fall bestämt att vi skulle fira, sådär som vi aldrig har gjort hittills. Jag tror vi åt på restaurang i Ånge en gång bara vi två, det var troligtvis det första året, men sen har det inte varit mer än så. Förutom Kents osedvanligt romantiska ryck förra året förstås, det var ju inte fel. =) Och mer behövs inte, fastän jag egentligen tycker att allt som kan firas SKA firas för att uppväga alla tråkigheter som råder i världen. Men men, det får bli senare, det är inte fel att fira med barnen vi skapat i hemmet vi byggt upp tillsammans heller. =) 
 
Fast den här gången är det alltså fem år, det känns väl ändå lite som en milstolpe? Jag tyckte det i alla fall, så jag bestämde mig för att i år ska vi minsann fixa barnvakt och bo på hotell. Att dagen dessutom infaller på en fredag gjorde ju inte saken sämre, då var det så gott som klart.
Trodde jag.
Sen kom verkligheten ifatt och Kent insåg att han har jobbhelg. Jahaja. Han jobbar ikväll, imorgon och på söndag. Men dåså. Jag surade litegrann, mest för surandets skull, men jag har faktiskt ingen anledning att gnälla. Vi är såvitt vi vet friska, vill fortfarande vara gifta med varandra och har bra jobb som kan sätta käppar i de romantiska hjulen. Det är värt betydligt mer än en hotellnatt. Om det är värt mer än hotellfrukost kan diskuteras, men det låter jag bli att fundera på... ;)
 
Så... Fram med fredagsmyset ungar, här ska firas bröllopsdag! =)

Jag sufflerar

Kent beklagar sig över att han blivit förkyld och går in i en detaljerad beskrivning av hur svårt det var för honom att sova igår när han var ute och jobbade.
Jag hjälper honom att fylla i lite under berättelsen:
 
KENT: "Fan, vad jobbigt det var att sova igår."
 
JAG (väldigt medkännande): "Ja, jag förstår det gubben..."
 
KENT: "Alldeles täppt i näsan och så rann det..."
 
JAG: "Tårarna?"
 
KENT: "Tur jag hade..."
 
JAG: "Kort på mig?"
 
KENT: "Nässpray! Fan, vad trött jag blir på dig..."
 
Jag förstår inte. Här försöker man hjälpa till som en god hustru och så får man bara skäll tillbaka. Otack är sannerligen världens lön...

Konsten att pimpa en laptop

Jag köpte ett skin eller vad det nu heter till min nygamla skrivdator som jag köpte för att jag trodde den magiskt skulle skriva färdigt boken jag börjat på, av sig själv. Vilket än så länge inte har hänt men jag känner på mig att det är på gång.
I alla fall, allting blir ju roligare om man pimpar vardagen lite så jag beställde den här klisterlappen som inte var anpassad till en 13 tums skärm, utan funkar till max 15 tum men är tänkt att klippas till önskad storlek. Väldigt behändigt. 
 
Jag väntade några dagar tills inspirationen infann sig, tog fram linjalen och mätte (relativt) noga innan jag satte igång att klippa. Jag är kanske sämst i världshistorien på att klippa rakt, ungefär lika dålig som jag är på att skriva adressen rakt på ett kuvert. Det är oerhört avancerade saker som jag inte lärt mig behärska än.
Men jag är ju bara 34, jag har säkert tid på mig att lära mig.
Det blev givetvis lite knepigt klippt men vågor kan ju också vara fina. Klippningen var trots allt den lättaste delen.
 
Kent och pappa satt och kollade när jag höll på, Kent som känner frugan bidade sin tid för att han visste att han snart skulle få ta över när mitt blodtryck inte längre skulle stå pall för det förbannade pillerjobbet. Så blev det också ganska snart, jag fick ett bryt och Kent fick ta över. Han var noga och gjorde så fint som de vågiga kanterna tillät. Han till och med hämtade ett rakblad och justerade så att ingenting tog i nånstans. Prima jobb. När han var klar och datorn såg så bra ut som den kunde (med tanke på vågorna) vek jag upp skärmen bakifrån för att se hur det tog sig ut. Då upptäckte jag att skinet satt upp och ner. Naturligtvis.
Det såg jättekonstigt ut när man vek upp skärmen och ungen och apan liksom hängde upp och ner.
Inga problem för gorillan kanske men ungen lär ju inte må bra av det.
Bara för Kent att börja om.
Bättre!
Nu har vi lärt oss. Nästa skin kommer att sitta som ett korvskinn direkt.